Från de mörka skogarna i Skövde tog Kim med sig livserfarenhet, livsångest - och en livskamrat. Som ler och långhalm ses den ene aldrig utan den andre, och när det var dags för denna bromance att bli särboende öppnade Imperiet sina armar och tomma soffor för den nördiga göteborgaren.
Olle vet vart skåpet ska stå, hans problem är att ingen annan tycks veta det. Allt är självklart i Olles ögon, och han slutar aldrig att förundras över att man skulle kunna ha andra åsikter än han. Vilket man inte borde, för Olle har alltid rätt. Det tycker i alla fall Olle.
Har rykte om sig att vara städmaniker, men det ska nog inte krävas många veckor här innan det har botats. Delar Petit Felies spelfanatism och Eriks cyniska humor. Pratar ett språk som ingen tycks förstå.
Olle är trevlig när han anstränger sig, och väldigt underhållande när han inte gör det.
Nu är det mysigt kaos i Imperiet igen, när vårt magiska fyrtal är uppfyllt!
Och nej, jag kommer inte börja blogga varje dag igen.
//C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar